Załmens historia är säkert en av mest gripande historier från Auschwitz. Han var en polsk jude som levde i norra Polen. Han var bra utbildad och pratade flera språk inklusive tyska. Särskilt intresserad var han dock i litteratur.
Under kriget hamnade han med sin familj i ett getto, sedan i ett genomgångsläger för att till slut år 1942 bli deporterad till Auschwitz. Efter ankomsten blev hela familjen uppdelat till arbetsföra och icke-arbetsföra. Tyvärr var Załmen den enda personen som överlevde selektionen, resten av familjen inklusive hans fru fördes direkt till gaskammare där de mördades. Dagen då han anlände till Auschwitz dödades också ca 400 personer som hade arbetat i förra Sonderkommando. Nazister var medvetna att det snart skulle komma nya transporter så de behövde bilda en ny grupp som kunde arbeta i krematorierna. På så sätt började Załmen arbeta som Sonderkommando-fånge.
Säkert kan man inte föreställa sig ett arbete som vore värre än det här. Trots allt började han ganska fort ordna hjälp för andra lägerfångar och samarbeta med underjorden. Han skrev också ner många av sina tankar och upplevelser från lägret. Slutligen bestämde han sig att gömma sina anteckningar och grävde ner dem nära till ett krematorium. Han beskriver sitt liv i Auschwitz på ett väldigt gripande sätt och använder ett poetiskt språk vilket gör ännu större intryck. Vi får lära känna en ung och kulturell man som hamnar på ett ofattbart sjukt ställe dömd till ett fruktansvärt öde… Det som skiljer hans berättelser från andra beskrivna historier är att han skrev det under sin tid i lägret och med en stark inverkan av känslor som han kände då.
Gradowski dog i lägret under Sonderkommando-uppror som ordnades i oktober 1944. Hans historia är väldigt särskild eftersom vi fick lära känna hans vittnesmål trots att han inte överlevde kriget. Allt tack vare de gömda anteckningarna som upptäcktes efter kriget. För oss är det en väldigt rik källa av information om Sonderkommando, deras liv och deras erfarenheter i lägret.
