Såsom i andra nazistiska koncentrationsläger fanns det krematorier även i Auschwitz. Första öppnades redan i augusti 1940 och tjänade för att bränna lik på döda lägerfångar. Alla krematorieugnar levererades av ett och samma företag dvs. Topf und Söhne. I första krematoriet kunde man bränna även 340 kroppar om dygn.
Så fort förintelsen på judar började blev de mördade i Röda huset samt Vita huset och alla lik begravdes i massgravar i närheten av Auschwitz. När antalet mördade judar fortfarande ökade, kom det beslut på att gräva upp alla lik och bränna dem i eldgropar istället. Samtidigt bestämde sig nazisterna att skapa fira moderna krematorier med gaskammare i samma byggnad. Alla var i drift från 1943 och möjliggjorde bränning av mellan 768 (2 mindre krematorier) och 1440 (2 större krematorier) lik om dygn.
När det våren 1944 påbörjade stora, regelmässiga masstransporter med judar från Ungern, var krematoriernas kapacitet inte tillräcklig för att bränna så många kroppar. Då kom beslut på att man igen skulle bränna en del av lik i fria luften.
Idag är det bara en före detta krematoriebyggnad som står kvar. Den befinner sig vid lägret Auschwitz I och under sista året av dess verksamhet användes byggnaden som ett magasin samt ett stridsvärn för nazister.
