Nazityskarna började evakuera Auschwitz-Birkenaus lägerfångar i augusti 1944 och fram till januari 1945 hann de skicka ut ca 65 000 människor. De som inte förflyttades till andra koncentrationsläger utnyttjades som billig arbetskraft i tyska fabriker, bl a vid vapentillverkning.
Nazisterna försökte förstöra bevis på sina förbrytelser, därför satte de först eld på alla dokument och röjde därefter ur de flesta lägermagasinen. Det var där alla stulna ägodelar förvarades.
I januari 1945, när sovjetarmén* (*den ryska armén) var på väg mot Auschwitz och alla visste att Tyskland skulle förlora kriget, beslutade nazisterna att skicka ut resten av fångarna. Mellan den 17e och 21a januari lämnade ca 56 000 personer lägret, både män och kvinnor. Tusentals människor överlevde inte färden till sin slutdestination eftersom de var tvungna att gå långa sträckor i vinterkylan i tunna kläder och ofta utan skor. Många frös ihjäl och andra dog av utmattning eller sjukdomar.
Mellan den 20e och 26e januari sprängde nazisterna alla gaskammare och krematorier i Auschwitz-Birkenau. De satte även eld på de flesta magasinen och flydde sedan därifrån.
Den 27e januari 1945 befriades Auschwitz-Birkenau av sovjetarmén. Det fanns inte längre några SS-män* (*lägervakter) kvar på området och de enda som var kvar i lägret var de absolut svagaste fångarna som knappt höll sig vid liv. En del av dem som blev kvarlämnade var så sjuka att de inte hann bli befriade. Totalt var det ca 7500 fångar som var vid liv när den ryska armen kom fram.
Många av dem som överlevde koncentrationslägret Auschwitz har efter många år kommit ut med sina berättelser. Vi bör lyssna, läsa och ta in all information vi kan om detta hemska kapitel i Europas historia. Det är trots allt vi som är ansvariga för att det inte händer igen.
