Den 1a augusti 1944, kl. 17:00, började Warszawaupproret – ett av de viktigaste händelserna i Polens historia. Men varför var det så betydande egentligen?
Polen var ockuperat av både Ryssland (dåtida Sovjetunionen) och Nazityskland (Tredje Riket) från 1939 fram till 1945. Det var fruktansvärt, inte bara för soldaterna som stred för sitt lands frihet, men även för civilbefolkningen som ofta kastades in i fängelse eller mördades. Polens huvudstad Warszawa var under tysk regering och var ett av de farligaste platserna i landet.
När kriget började leda mot sitt slut och Tredje Riket blev svagare ville Polackerna utnyttja situationen för att befria sitt land från den nazistiska diktaturen. Beslutet om att upproret skulle sätta igång visade sig dock vara ett missförstånd och Polackerna insåg snart att de inte skulle klara sig själva utan stöd från andra länder, som de hade hoppats på.
Upproret varade ända till början av oktober och minst 160 000 Polacker (även civilbefolkning) dog. Huvudstaden blev nästan jämnt med marken, ca 90% av dess område blev bombarderat och förstört. Ungefär 700 000 personer blev utvisade ur staden.
Även om Warszawaupproret inte gav de resultat man hoppades på, så är det fortfarande en viktig symbol för Polackerna. Det påminner dem om hur tidigare generationer kämpade för friheten de har idag.
Varje år, den 1a augusti, från klockan 17:00 till 17:01, ljuder syrener runtom i hela landet. I Warszawa stannar även kollektivtrafiken. Alla tar en tyst minut för att tänka efter och minnas.
